– Mamma, idag har vi haft kinesiska i skolan! Så sa Ebba Lövdinger, Trelleborg, när hon kom hem från förskoleklassen för ett år sedan.
När Ebba skulle börja i förskoleklassen fick familjen Lövdinger en blankett där det frågades om hon önskade modersmålsundervisning, berättar mamma Gunilla.
– Jag kryssade i, men visste inte om Ebba skulle bli berättigad till modersmålsundervisning. Men efter ett par veckor kom Ebba hem från skolan och berättade att de haft kinesiska, hon och ytterligare en elev. Tillsammans är de fyra adopterade från Kina och ett barn med kinesisk mor. De finns i olika klasser.
Ebba berättar att hon kan skriva och har lärt sig olika skrivtecken.
– Det är både roligt och svårt med kinesiska, säger hon. Men lektionerna är roliga.
Nu är Ebba inne på andra året med modersmålsundervisning. Hon har lärt sig många ord och flera skrivtecken och rättar de andra hemma om de uttalar något kinesiskt ord fel. Ebba får med sig olika kort med skrivtecken från undervisningen.
Hur går det att få ihop veckan med skola och ytterligare ett språk, frågar vi.
– Ebba behöver inte åka till någon annan skola, utan modersmålsläraren kommer till hennes skola i Gislövs läge strax utanför Trelleborg, säger Gunilla. Det handlar om en lektion i veckan på 40 minuter, där tio minuter tas från skoltiden.
I familjen finns även storasyster Maja, som också är adopterad från Kina. Maja är tolv år och går i sjätte klass. Hon har inte gått på modersmålsundervisning.
– Jag vet inte om jag ska välja kinesiska. Det är ett svårt språk med många uttal med små skillnader som har olika betydelser. Men det beror också på vilka andra språk som finns att välja mellan, säger Maja. I dag läser jag spanska som B-språk, och kan läsa kinesiska som C-språk i min skola när jag börjar åttan. Men det blir ju lättare med jobb om jag kan fler språk, funderar hon.
Vi frågar vad modersmålsundervisningen betyder för Ebba i framtiden.
– Ebba håller intresset uppe när hon lär sig kinesiska i skolan. Och när grunderna finns, har hon ju en stor nytta av dem så småningom, berättar Gunilla. Även om vi inte kan kinesiska hemma så pratar vi om språket på ett naturligt sätt idag. Ebba tar det mycket självsäkert, avslutar Gunilla.
(Ur Att adoptera 5/11)
