I somras fick barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér ta emot ett förslag om bestämmelser om vård av unga. Det är utredningen 2015:71 – Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Syftet med utredningen är att stärka barnens rätt och rättssäkerheten för barn och unga. Den här gången är fokus lagt på tvångsvård. Här finns också frågor som rör adoption, och det är därför som Att Adoptera vill se vad utredningen kan innebära för adoptioner.
Det viktigaste i utredningen är att den vill förstärka barnets rättigheter. Som dagens lag (1990:52) om vård av unga (LVU) ser ut, krävs därför en omarbetning. – Den måste bli mer pedagogisk, överskådlig och tydlig. Rätten till skydd och vård på likvärdiga villkor ska dessutom vara densamma över hela landet. Med barn menas att man är under 18 år, och ung gäller åldern mellan 18-20 år. Kort och gott handlar det om en samlad satsning på förbättringar av samhällsvården.
Det finns många förutsättningar när barn och ungdomar behöver placeras utanför det egna hemmet. Här har kommunernas socialnämnder ett utredningsansvar som måste vara mycket omfattande. Eftersom det har kommit fram att omhändertagna barn och unga vuxna har sämre fysik och psykisk hälsa jämfört med ett genomsnitt, behövs bland annat bättre hälsoundersökningar. Eftersom det dessutom är vanligare bland flickor är det en jämställdhetsfråga. Det gäller speciellt i behandlingshem för barn och unga, HVB-hem.
Komplicerad rättslig process
Tvångsvård är en fråga i en komplicerad rättslig process. Barnens behov och rättigheter måste stärkas i domstol, menar utredningen, och pekar på att handläggande jurister bör ha särskild inriktning, utbildning och intresse för dessa frågor.
Ungdomar som mår dåligt på ett eller annat sätt i hemmet är en mycket viktig fråga. Det kan vara beroende av konflikter med föräldrarna. Utredningen föreslår här att äldre barn ska få större bestämmanderätt om det gäller frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen. Socialnämnden ska kunna placera barn som fyllt 16 år om barnet begär det eller samtycker till det, utan vårdnadshavarens samtycke.
Här kommer föräldrarnas rättsliga ställning in. Vilket behov av stöd har de? Utredningen föreslår att socialnämnden utöver dagens stödåtgärder, ska ge vårdnadshavare större möjligheter att bli delaktiga i vården. Till detta kommer också förslag om utveckling i föräldraskapet.
Adoption som alternativ
De barn som har blivit placerade i familjehem måste få en större trygghet. Om en återförening inte kan ske förrän på lång sikt måste andra åtgärder sättas in. Det är här adoption kan vara ett alternativ. Utredarna säger då att socialtjänsten behöver ha kunskap om reglerna om adoption för att kunna bidra till samförståndslösningar när adoption bedöms vara till barnets bästa. Då har socialstyrelsen en viktig roll för att uppmärksamma adoption som en möjlighet inom ramen för dagens lagstiftning.
När utredningen talar om adoptioner är det frågan om nationella adoptioner, där den som ska adopteras bor i Sverige. Den vanligaste formen är närståendeadoptioner som också kallas styvbarnsadoptioner. Enligt statistiken genomfördes 361 nationella adoptioner 2013 och av dem var 309 närståendeadoptioner. 18 barn adopterades av sina familjehemsföräldrar det året, den lägsta siffran 2003-2013. 2003 skedde flest sådana adoptioner då 41 barn adopterades. I jämförelse med internationella adoptioner är den nationella andelen mycket liten. 2003 gjorde vi 583 internationella adoptioner, även om den siffran minskat med åren.
Barnets bästa
Förutsättningarna för adoption finns i artiklar i barnkonventionen, och gäller även vid nationella adoptioner. Barnets bästa ska väga tyngst, och barnen ska om möjligt få vetskap om sina biologiska föräldrar. Som vid internationell adoption lämnas ansökan till tingsrätten, och vissa villkor ska vara uppfyllda. Det handlar om att adoptionen ska vara till fördel för barnet och att den sökande ska ha uppfostrat barnet eller vilja uppfostra det. Ett motiv är också att befästa en rådande föräldra-barnrelation. Givetvis får barnet en ökad juridisk trygghet genom adoptionen.
Föräldrarna ska samtycka till adoptionen, och detsamma gäller som regel för barn som fyllt tolv år. Ett yttrande ska hämtas från socialnämnden om barnet är under 18 år. Det finns regler som innebär att ett barn kan adopteras utan föräldrarnas samtycke när de inte är vårdnadshavare. Detta har emellertid varit uppe till diskussion tidigare, och följden blev att föräldrar inte behöver tveka vid familjehemsplacering av rädsla att barnet så småningom kan bli adopterat.
Öppen och tidig adoption
I utredningen talas om öppen adoption. Adoptivföräldrarna och de biologiska föräldrarna kommer då överens om att ha kontakt. Denna form finns inte speciellt reglerad i Sverige till skillnad från i till exempel Danmark, Finland och Norge.
Så sent som förra året redovisade Socialstyrelsen ett uppdrag om när socialnämnder tar upp frågan om adoption för barn som kan komma att bli placerade i familjehem. Man kom fram till att adoption framför allt är ett alternativ för en liten grupp barn som saknar föräldrar i livet, och barn som placeras som späda som inte kan leva med sina biologiska föräldrar. Det är grannlaga uppgifter eftersom det är mycket individuellt, handlar om barnets bästa, adoptivföräldrarnas vilja och lämplighet och att beslutet är slutgiltigt.
Den viktigaste slutsatsen som utredningen drar är att adoption bör uppmärksammas i vissa fall. Det handlar om samförståndslösningar för barnets bästa och att en adoption i ett tidigt skede ger bäst resultat. Det är dessutom bättre om adoptionen är öppen. Socialtjänsten måste ha kunskap och kompetens, och det blir Socialstyrelsens uppgift bidra till denna vidareutbildning.
